fredag 18 september 2009
tisdag 15 september 2009
lördag 12 september 2009
jag aktar mig lite för att använda mig av ordet perfekt.
det associeras för lätt med barbiesträvan, plastsyndrom -
allt för vad den här världen står,
som vandrar tusen biljoner ljusår bort från hur mitt hjärta ropar
och slår.
men ibland går den där världen över mina förväntningar,
skapar saker vackrare än vad den egentligen är kapabel till.
som
brorsdöttrar med hallonläppar, händer du vet aldrig kommer att släppa taget om dina, fjärilar, mammor, te, Magnum Double, brinnande hjärtan, pappor, pianoklinkande, regnbågar, pingviner, Sommar i P1 och den här musikvideon.
though I learned from you
that beauty need only be a whisper
det associeras för lätt med barbiesträvan, plastsyndrom -
allt för vad den här världen står,
som vandrar tusen biljoner ljusår bort från hur mitt hjärta ropar
och slår.
men ibland går den där världen över mina förväntningar,
skapar saker vackrare än vad den egentligen är kapabel till.
som
brorsdöttrar med hallonläppar, händer du vet aldrig kommer att släppa taget om dina, fjärilar, mammor, te, Magnum Double, brinnande hjärtan, pappor, pianoklinkande, regnbågar, pingviner, Sommar i P1 och den här musikvideon.
though I learned from you
that beauty need only be a whisper
måndag 7 september 2009
delicate
och september som vilade på mina axlar, blåste mig nackimmig
i något slags bön att få komma fram
jag tror jag lät den, är inte riktigt säker



men bland alla mina längtor på hög
ligger även den där hösten
i tusen nyanser av världen
på ett hörn
och jag som aldrig planerar
har en plan
jag ska låta den treva,
tumla runt
blunda
ge den chanser
att försöka spela längs min pianomidja
med sina kittlande
regnludna, gåshudna
för
inbjudna
väva mina vader i flätor
av discoljus
sånt som reflekteras
och slår tillbaka
i bumerangspår
ge den chanser
att peta på ömma
punkter
röra
allt
jag döljer egentligen
september
du
i stickade hjärtan
kanske ristar du mig
virtuosutslag under huden
att klia upp
kanske
knottrar sig tungan
och du smakar lite längre
kanske
tappar jag dig inte helt
ändå
lämnar du mig alltid
bumerangspår
i något slags bön att få komma fram
jag tror jag lät den, är inte riktigt säker


men bland alla mina längtor på hög
ligger även den där hösten
i tusen nyanser av världen
på ett hörn
och jag som aldrig planerar
har en plan
jag ska låta den treva,
tumla runt
blunda
ge den chanser
att försöka spela längs min pianomidja
med sina kittlande
regnludna, gåshudna
för
inbjudna
väva mina vader i flätor
av discoljus
sånt som reflekteras
och slår tillbaka
i bumerangspår
ge den chanser
att peta på ömma
punkter
röra
allt
jag döljer egentligen
september
du
i stickade hjärtan
kanske ristar du mig
virtuosutslag under huden
att klia upp
kanske
knottrar sig tungan
och du smakar lite längre
kanske
tappar jag dig inte helt
ändå
lämnar du mig alltid
bumerangspår
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



