i något slags bön att få komma fram
jag tror jag lät den, är inte riktigt säker
men bland alla mina längtor på hög
ligger även den där hösten
i tusen nyanser av världen
på ett hörn
och jag som aldrig planerar
har en plan
jag ska låta den treva,
tumla runt
blunda
ge den chanser
att försöka spela längs min pianomidja
med sina kittlande
regnludna, gåshudna
för
inbjudna
väva mina vader i flätor
av discoljus
sånt som reflekteras
och slår tillbaka
i bumerangspår
ge den chanser
att peta på ömma
punkter
röra
allt
jag döljer egentligen
september
du
i stickade hjärtan
kanske ristar du mig
virtuosutslag under huden
att klia upp
kanske
knottrar sig tungan
och du smakar lite längre
kanske
tappar jag dig inte helt
ändå
lämnar du mig alltid
bumerangspår
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar